söndag 21 september 2014

Blacksås



Med sitt dramatiskt högsta stup på 150 meter så benämns detta berg som Hälsinglands högsta ättestupa .

Här ska våra förfäder puttat ner dom äldre eller har det verkligen hänt , ja frågetecknen är många , men denna handling är inte specifik svensk , den finns i många samhällen med branta stup och den går även att finna i antikens Grekland , men det finns inga skriftliga eller arkeologiska belägg/ fakta att hitta att detta verkligen hänt , men det finns myter ända från 1600- talet .Har läst lite om just detta och länkar till en av sidorna som jag hämtat lite fakta från .
http://blog.svd.se/historia/2011/03/10/attestupan/   
Men som sagt jag erkänner att det fascinerar mig och visst kittlar det lite då man står uppe på toppen på Blacksås och tänker ... skicka dom verkligen ut någon stackare just här .

Men ett är säkert jag är inte ett dugg förvånad eller "stöss" som man säger på hälsingemål att se dessa skyltar , då man halvt höll på dö i vissa lägen och det kändes som man lutade bakåt och inte framåt , vet om ett fall som slutade i brutet ben här i sommar så nog är denna väg upp rejält krävande och enormt tuff , ska ju vara betydligt enklare att gå stigen från Oppsjöskogens naturreservat fick jag höra då jag fick frågan på härligt "Dellmål" - "hoppas ni tog vägen från vallen "Blacksås" å inte fuska från "anner hölle"   ... Jag svarade lite så där "kryptiskt" , man vill ju inte verka vek , får ju inte tappa sin "uppbyggda image"...
Och så klart fick jag på en sån där idé att jag skulle ta en kopp kaffe sittandes på kanten till stupet MEEEN  nääe jag kom inte längre än så här ...
Många har säkert läst Selma Lagerlöfs berömda verk " Nils Holgersson underbara resa genom Sverige" som utkom som läsebok i svensk geografi 1906-1907 .
Här släppte Örnen Gorgo ner Nils vid foten av det majestätiska berget som ruvar på många hemligheter och fick höra berättelsen om prosten som var hade varit sockenbud långt in i skogsbygden och kom ridandes på sin häst den sena timmen och som denna natt begav den sig rakt upp i den täta skogen upp mot toppen på Hälsinglands högsta berg Blacksås istället för hem till Prostgården . Han hade kommit till Skogsråets ting som hölls varje nyårsnatt som med sin höga fackla av tallvedsbloss i handen utmärkte vilka av tamboskapen som samlats från Delsbo , som skulle falla i rovdjurens våld under nästkommande år .
Hans häst blir dömd av den grymma skogsrået men prästen som varken hade kniv eller bössa riktade sin handbok mot facklans stråle som då träffade det gyllene korset på handbokens pärm istället för hans trotjänare .
Många av Forsa o Delsbos bönder lär ha ruinerat sig här i jakten på den berömda skatten "Hälsinglands Klondyke", Men geologiska undersökningar har genomförts och berget består av bara gråsten och inte av den åtråvärda kopparmalmen , några av gruvhålen finns fortfarande kvar och man förstår att det var mycke tristess , svett , tårar då man aldrig fann det man sökte .
Sägnen om den rika Blacksåsfrun är många och en av dem är att hennes syster Falufrun i Falu koppargruva skulle sagt att ja visst är jag rik men min syster på Blacksås är mycke rikare .
Raststugan med den underbara utsikten över Hälsingeskogarna och vid klart väder skymtar man även havet .
 Finns även en myt om en jätte vars fotspår bildade denna sjö har jag fått berättat för mig , syns dåligt på bilden men sjön ser ut som ett fotspår uppifrån .
 Kan verkligen rekommendera en utflykt hit och vill man ha en betydligt tuffare väg upp så väljer man att gå från öster "Blacksås vallen" men annars så finns det en betydligt lugnare och lättare stig upp från Oppsjöskogens naturreservat på bergets västsida och därifrån följa sjuvallsleden som går mellan Forsa och Delsbo , det är en gammal färdväg som passerar sju fäbodar .

10 kommentarer:

  1. Geweldig mooi maar het is nog mooier om daar te zijn .

    SvaraRadera
  2. Underbart!! Jag blir helt fascinerad! Vilket landskap, vilka bilder och berättelsen sen...Nu kan jag trösta dig, om det är någon tröst, att jag skulle inte ens ha kommit upp så långt som du, och absolut inte ut på bergskanten...Inte för att jag tror att det är dags för ättestupa för min del än, men höjden....Jag klarar knappt att se film längre med höjder...då förstår du!! Däremot älskar jag att ströva runt, höra historien om trakten, må så vara att den kryddats både en och två gånger genom åren, men det tilltalar mig verkligen. Så TACK så mycket för att du delade med dig! Å vackert...ja det är det då verkligen i Hälsingland. Dit blir det fler turer, det är då ett som är säkert.
    Ha det så gott vännen!!
    Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du , ja visst är de hemskt med höjder , får ju nästan svindel på en köksstol nu för tiden ... hur ska detta sluta ...tur du berättar att flera är som jag , skönt att inte vara ensam menar jag , Ja jag tycker också om att läsa och ännu bättre få höra dem från någon äldre som lever sig in i berättelsen med hull o hår och man undrar ju hur berättelsen började från första början ibland då man vet att det läggs på , dras av och görs om genom alla år men lika roande är det ändå :) Många kramar och ja jag tycker absolut du ska besöka denna bygd igen :) // Anita

      Radera
  3. Jättefina bilder och trevlig o intressant text! Så fin natur :))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Susanne :) Ja fast ändå hade jag lite otur med ljuset då jag var däruppe men men ska nog dit upp igen nå tag :) // Anita :)

      Radera
  4. - Halloj i norr.
    - Vilken underbar utsikt där uppe. Snygga bilder. och
    väldigt förståndigt att inte gå närmare kanten....
    - Ha en fortsatt trevlig helg !!!
    Hälsar Henning och Blondin-Ida....:o)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Henning :) Ja jag tyckte jag var lite korttänkt själv då jag tänkte över min idé , tänk om jordskalvet kommit just då jag satt där , ja det som gick över denna bygd några dygn senare , ja nu tror jag ju inte att jag skakat ner men men man vet ju inte ...;) // Anita :)

      Radera
  5. Vilket äventyr du bjuder på här, mycket vackra bilder från mäktig natur. Hade aldrig vågat så långt fram som du gjorde. Klokt att vända i tid.
    Intressanta berättelser, tror jag hört den om jättens fotspår.
    Allt Gott.
    M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack M :) Jo var nog inte så klokt att gå nära kanten där , då jag tänker efter :)) // Anita

      Radera