onsdag 25 juni 2014

Minnen

Minnen kan vara både smärtsamma och ljusa på en och samma gång ...
som då du upptäcker efter alla år att det fortfarande är öppet men ändå föralltid låst ...
minnet skär i dig som den sista glasskärvan som vägrar släppa sitt grepp ...
likadant som dom två gamla tvingarna som suttit i åratal och säkert får sitta lika många år till ...
 

Innan jag lämnar stället måste jag ändå testa om den gamla porten låter som den alltid gjort ...
och får då se en av alla min morfars "anteckningar" som han alltid gjorde på väggar både utomhus och inne i snickeriverkstaden , det gör enormt ont men samtidigt blir jag ändå så varm då jag ser hans välkända handstil ... låter saknaden överskölja mig innan jag
stänger till dörren för alltid , innan jag går vidare ...

8 kommentarer:

  1. Åh vilket underbart inlägg! Det berörde mig, för det påminde om min tid med min far när jag spika och sågade med honom som barn.
    Jag älskar gamla byggnader och deras historia!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är nått speciellt med gamla byggnader och ting // Anita

      Radera
  2. Underbar berättelse i både ord och bilder. Jag blev verkligen djupt berörd. Så fint, så fint.
    Varma hälsningar
    Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Monica , jag blottade mig nog lite i detta inlägg men ibland behövs ju det också // Kramar

      Radera
  3. Med detta inlägg fick du även mig att minnas hur pappa lärde oss använda verktygen rätt, även hur jag fick följa pappa till älven och fiska. Så underbart tyst o stilla det var, minnen som verkligen har ett värde <3 kramar till dig Nitas <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag förstår att jag väckte minnen hos dig min vän // Kramar i massor <3

      Radera
  4. Så fina bilder o passande text till...jättefint!
    M/

    SvaraRadera