söndag 17 januari 2016

Det finns platser och så finns de platser

Har ingen aning varför jag dras hit , men så är det med vissa platser . Man har ingen aning varför man dras dit men jag älskar att vandra i denna miljö fast det känns så öde och tyst å andra sidan kanske det är stillheten som lockar .
Så vackert denna kyliga dag där snön knarrade under mina dåligt valda skor för denna årstid . Men även om jag blev "blötskodd" och snavade handlöst på en grundsten som gömde sig i snön var det ändå värt det att åka ner från den hetsiga e4 för en kort stund i denna öde mytomspunna miljö .
Ingång på egen risk står det på en skylt i denna ruin men kan ju ändå inte låta bli att gå in och hoppas att det inte faller ner några lösa stenar just denna gång . Även fast allt är inbäddat i vacker vit snö kan man ändå känna atmosfären och nästa känna vinddraget från det förflutna eller så är det draget från dom öppna fönstren som andas kyla runt mig denna kalla vinterdag ...
Det enda som hörs i området är vatten som fortfarande porlar under isen . Så rofyllt och underbart att bara få vara och tanka ny energi .
Axmar / Januari 2016

4 kommentarer:

  1. It looks so peaceful there.

    SvaraRadera
  2. Hej jag bara råkade hamna hos dig och blev helt förstummad.
    Vilka helt otroliga vackra bilder, super vacker Header ! ! !
    Jag älskar också gamla miljöer de blir oftast mycket speciella eftersom 'tidens tand' bor i dem.
    Tack hälsning/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva för dina snälla ord , blir så glad :) // Anita

      Radera